Han föddes i Mecka som Muhammed son till Abdullah och Amina. C:a 570 e.Kr. gifte sig Abdullah Ibn Abd al-Muttalib son till en av Qureish hövdingar med Amina bint Wahb och efter sex månaders äktenskap åkte Abdullah på handelsresa mot Sham och lämnade Amina som var gravid. På hemvägen blev Abdullah sjuk och bestämde sig för att avbryta resan och stanna hos sina släktingar i Yathrib tills han blev bättre, men han blev ännu sjukare och dog och begravdes där. Amina sörjde honom mycket och blev ledsen för sitt barn som skulle vara faderlös och efter sju månader födde Amina en pojke och kallade honom Muhammed, detta hände måndagen den tolfte av Rabia I, Elefantens år som motsvarade året 571 e.Kr. 

Enligt den Arabiska traditionen skickades småbarnen till landet för att blir ammade så att de skulle kunna klara de hårda tiderna i framtiden, det fanns ammor som bjöd sina tjänster till dem som ville att deras barn skulle uppfostras på landet och Muhammed (sallaAllahu 'alayhi wa sallam) presenterades till många ammor men eftersom han var faderlös ville ingen ta emot honom, utom Halima Asaadiya. Muhammed (sallaAllahu 'alayhi wa sallam) stannade hos Halima i två år och under dessa år kände Halima en sådan välsignelse och nåd att hon frågade hans mor om hon kunde lämna honom hos henne för två år till, vilket Amina accepterade. När Muhammed (sallaAllahu 'alayhi wa sallam) blev fyra år lämnade han Halima och återvände till sin mor och vid sex års åldern följde han sin mor och hennes tjänarinna Umm Ayman till Yathrib för att träffa sin mors släktingar i bani Najjar och på hemvägen blev Amina sjuk och dog, så Muhammed (sallaAllahu 'alayhi wa sallam) blev helt föräldralös. Muhammed (sallaAllahu 'alayhi wa sallam) återvände till Mekka med Umm Ayman och Abd al-Muttalib tog hand om sin sonson Muhammed och lovade uppfostra honom, och han älskade honom högt och hade medlidsamhet med honom. Muhammeds farfar Abd al-Muttalib dog när Muhammed (sallaAllahu 'alayhi wa sallam)var åtta år gammal och då flyttade han till sin farbror Abu Talib, som även han tog väl hand om honom.


Muhammed hade en extraordinär etik som skilde honom från de andra barnen, han var känd för sin sanninsenlighet och trohet, därför tyckte alla om honom och kallade honom för den trogne. Han bad aldrig till någon staty och svor aldrig vid deras namn, han begick aldrig ett brott, Allah uppfostrade honom väl och förberedde honom till att bära det största budskapet till mänskligheten, han växte upp på landet och vande sig vid de svåra omständigheterna och lärde sig det rena arabiska språket, han sade om sig själv: [ Jag är dem mest vältalige av er i arabiska, fast jag är från Qureish och ammades hos Bani Saad bin Bakr ]. Han var föräldralös från födseln för att hans skapare skulle uppfostra honom själv, och för att undvika att han skulle räkna med sina föräldrar i sina ärenden, och för att han skulle lära sig att ta hand om sig själv, för den föräldralöse mognar fortare än de andra barnen och lär sig snabbare, Muhammed (sallaAllahu 'alayhi wa sallam) sade:
[ Jag och den föräldralöses förmyndare är i paradiset som dessa ], och han visade sitt pekfinger och långfinger ihopförda. Han levde fattig och lärde sig att arbeta för att försörja sig med det tillåtna, han vallade får åt Mekkas folk och fick betalt för det, koranen beskriver detta när Allah säger:


"Vid dagsljuset, och den stilla natten, din herre har ej övergivit dig och hatar dig ej, den sista skall sannerligen bliva dig bättre än det första, och din herre skall giva dig så att du varder tillfredsställd, han fann dig ej faderlöse och gav han dig ej ett hem, han fann dig ju på villovägar och vägledde dig, han fann dig ju utblottad och gjorde dig rik, vad den faderlöse beträffar så må du ej vara hård, vad den bönfallande beträffar så må du ej visa honom bort, och vad din herres nåd beträffar skall du förtälja." (Koranen 93)


Vid 40 års ålder tog han (sallaAllahu 'alayhi wa sallam) emot uppenbarelser från Gud och blev Profet. Den sista och slutgiltiga profeten som Gud sände till mänskligheten var Profeten Muhammad (sallaAllahu 'alayhi wa sallam)som återgav och förklarade Islams läror, och som levde helt i enlighet med dem. Profeten Muhammed (sallaAllahu 'alayhi wa sallam) levde i en tid som idag fullt ut kan belysas av historien.

Muslimer behöver inte "tro" att han existerade och att hans läror har bevarats för det är ett känt faktum. Även när hans följeslagare bara var några dussin i antalet, informerade Den Allsmäktige Gud att Muhammad hade blivit sänd som en nåd till hela mänskligheten. För muslimer är Muhammad (sallaAllahu 'alayhi wa sallam) det absolut bästa exemplet för alla människor, han var den exemplariske profeten, statsmannen, militäriske ledaren, styresmannen, läraren, grannen, maken, fadern och vännen. Muslimen är ålagd att följa honom i alla angelägenheter. Islam lär oss att hänvisa till honom som Guds sändebud och Hans slav. Han har ingen del i det gudomliga och är inte en del av Gud.

Eftersom människor hade förvrängt eller glömt bort Guds budskap, tog Gud själv på sig att skydda budskapet som uppenbarades för Muhammad (sallaAllahu 'alayhi wa sallam). Detta därför att Den Allsmäktige Gud lovade att inte sända något Sändebud efter honom. Det faktum att alla Guds Sändebud förkunnade Islams budskap – underkastelse under Guds vilja, och att dyrka Gud utan att sätta någon vid hans sida gör att Muhammad faktiskt är Islams sista profet, inte första.


Förr i tiden, även om du inte hör det lika ofta idag, användes ofta ordet "Muhammadaner" som beteckning på muslimer. En av orsakerna till missuppfattningen är att européer i flera århundraden fick lära sig att muslimer dyrkade Profeten Muhammad (sallaAllahu 'alayhi wa sallam) på samma sätt som kristna dyrkar Jesus, vilket absolut inte är sant eftersom en muslim inte har tillåtelse att dyrka någon annan än Gud.




Frid vare med er // Syster A