Assalamo alyeykom mina underbara syskon! Ursäkta att ingen av oss bloggade igår, jag ska vara helt ärlig, jag och syster Hanna spenderade dagen ihop och sen när man kommer hem fastnar man framför facebook och skype subhanAllah. Tänk egentligen hur beroendeframkallande sociala nätverk är? Man kan fastna flera timmar framför datorn utan att göra något egentligen. Och varje gång jag inser hur länge jag suttit blir jag besviken på mig själv. Sen brukar min mamma säga "hellre att du snackar med dina vänner än att du går och gör något haram", det är faktiskt sant men det så mycket tid vi slösar subhanAllah. Sen kan man ju alltid plugga med datorn och lyssna på föreläsningar, läsa olika påminnelser osv, men lägger vi egentligen mer tid på det eller chatta/prata med våra vänner? Jag säger inte att jag inte gör det, vi alla gör nog det. Jag är inte bättre än er när det kommer till detta ämne. Tänk på att dessa timmar kunde vi göra något annat som är nyttigt för oss, som att läsa koranen, ta lärdom av någon föreläsning, göra dhikr, BE, gör goda gärningar osv. Det här är helt otroligt. Man blir besatt. Och även fast man är medveten om det, varför fortsätter man? Sedan när man inte har tillgång till Internet eller datorn känner man saknad, (tro mig har varit där), det är sjukt! Och samma sak gäller mobilen, jag har ALLTID med den, är nårbar hela hela tiden. Visst mina föräldrar vill nå mig och så men kollar liksom alltid på mobilen. Blir glad av mina systras sms eller samtal. Man kan använda mobilen när man behöver den, och då menar jag när man ska träffas osv, men använder det till annat snack också. Det har blivit en vana. Må Allah hjälpa oss ur detta svåra problem, Amin! // Syster Amina

Salam aleykom wr wb mina ärade bröder & dyrbara systrar!

Assalamo aleykom! Min dag blev inte som planerat faktiskt. Jag stressade, åt, bad dohr och sprang till bussen och mötte syster Hanna för att hinna till arabiskan som är i Skärholmen. Vi åkte hela vägen dit (vi bor ju i Haninge) och när vi är i bredäng får vi veta att arabiskan blivit inställd! Fatta hur irriterad man blir för stunden, vi fick veta det sådär sista minuten. För stunden blir man ju lite smått sur, men sen tänker man att så kan det gå, det är Allahs vilja. Och bara ens avsikt räknas hos Allah så varför bli sur? Varje steg man tar till mosken räknas hos Allah så al-hamdulillah vi fick acceptera läget. Vi drog i allafall till Skärholmens moske, vi träffade på några systrar och chillade samt väntade in asr bönen. Efter den ville vi dra till föreläsningen i medborgarplatsens moske, och det var ett ämne som lockade ungdomar kan jag säga! Vi var rätt sena men föreläsningen handlade om Äktenskap. Brukar inte vara på föreläsningarna i medis, men det var ganska många där och föreläsningen var lärorik, synd att vi missade början. Jag tänkte skriva om föreläsningen som hölls idag och om äktenskap, men det är ett så stort ämne haha, måste nog dela upp det eller vad tycker ni? Kom gärna med förslag! Nu ska jag äta, är så hungrig, och tur att morsan har lagat min favoriträtt cous-cous, kommer vräka i mig maten haha! :) // Syster Amina

Salam Aleykom mina ärade bröder och dyrbara systrar!

Assalamo aleykom mina ärade bröder och dyrbaraste systrar! Var på palestina festivalen med Hanna och andra systrar, Sundusa var också där :) Det var ganska lärorikt faktiskt, de nämde att trots alla problem som sker i världen så ska vi aldrig glömma bort våra syskon i islam, som tex i Palestina. Man kan antingen se allt och låta det vara, eller agera. Alla kan göra något. Det hjälper inte om man bara tänker på dem, be för dem, bidra med pengar osv. En sak jag tänkte nämna här på bloggen är hur vi muslimer använder orden bror/bröder och syster/systrar. Vi säger så till varandra, det har blivit en vana. Så när jag säger "mina syskon" menar jag inte mina biologiska syskon, alltså de som har samma föräldrar som mig, utan mina syskon i islam. Det finns faktiskt de som missförstår det. Och bloggen är både för bröder och systrar, tror majoriteten av läsarna är systrar men den är till för alla inshaAllah! Tänkte bara på peka det. Nu börjar klockan bli mycket, och jag och Hanna ska på arabiskan om cirka 11 timmar, måste ju hinna sova, äta och fixa till mig lite innan. OCH vakna till fajr. Glöm inte det, vakna i tid till fajr, det är oerhört viktigt. Godnatt! // Syster A

Remember Allah (SWT) in good times and he will remember you in bad times

Assalamo aleykom! Tänkte berätta om hur jag blev en praktiserande muslim, ska be Sundus och Hanna att också berätta inshaAllah, jag tycker alltid att det är intressant att veta sånt och det är ju en del av mig. En sak jag alltid måste ta upp när någon frågar om min personlighet är att jag är religiös. Jag är född muslim och har blivit uppvuxen med Islam. Under min barndom var jag muslim eftersom att jag var uppvuxen så. Min familj lärde mig allt. Jag har alltid bett till Gud, tror jag började be vid 4 års åldern al-hamdulillah, jag har alltid läst Koranen, fastat sen många år tillbaka, jag satte på mig slöja när jag var liten, har haft den i hela 9 år i sommar! :) Jag följde andra grunder för islam sen lång tid tillbaka. Det kan också ha underlättat eftersom alla mina barndomsvänner var muslimer, vi bodde grannar allihop och umgicks tillsammans hela tiden, vi gick på koranskola och olika lektioner om islam. Så al-hamdulillah jag har alltid varit muslim. Men, jag har inte alltid sökt kunskap på egen hand. Jag blev ännu mer religiös när jag börja gymnasiet, ingen tvingade mig utan det kom av sig själv. Jag börja tänka mer på livet och på vem jag egentligen är, varför jag lever och varför jag är muslim. Ska jag verkligen vara muslim utan att veta så mycket om min religion? Jag har alltid trott på Gud men inte vetat så mycket egentligen. Jag kände att något inom mig fattades. Har nog bara "följt" andra. Jag har alltid vetat att jag lever här av en anledning. Jag lever inte bara för att äta, sova, plugga, jobba, bilda familj osv. Det måste vara något annat också. Handlar livet bara om att vi finns till för att allt ska gå i en cirkel och börja om igen? Vad händer sen då, efter? Vad händer när man dör? Blir allt bara svart eller lever vi för ett syfte? Sedan fick jag alltid en massa frågor om islam, i skolan och av kompisar, så jag kände mig dålig som inte alltid kunde svara på frågorna jag fick. Det var en jobbig känsla. Jag var dessutom i en väldigt svår depression då jag hade mig själv och jag mådde så dåligt, jag ville må bra igen. Det var en svår prövning men al-hamdulillah jag tog mig igenom det där. Islam är så stort och jag ville lära mig mer. Så jag började söka kunskap. Jag började besöka mosken och gå på föreläsningar om islam, och allt jag fick lära mig betydde så mycket. Det var som en kick. Jag började inte bara gå på föreläsningar utan också söka kunskap själv. Böcker, olika hemsidor och så. Det var som att mina ögon hade öppnats. Allt var så rätt. Många frågor jag ställde mig själv fick jag svar på. Varför tänkte jag inte på allt det förut? Än idag har jag mycket att lära, men jag gör så gott jag kan. Jag har dessvärre fått mycket kritik och kommentarer för att jag är muslim. Folk har fördomar om islam och jag förstår att man är nyfiken, men det är skillnad på att vilja veta saker pga nyfikenhet eller döma och kritisera. Ingen ska döma någon utan att ha någon kunskap eller lära känna personer. För mig är kärlek och respekt väldigt viktigt. Jag är också så otroligt tacksam för alla systar jag har lärt känna bara genom islam. Jag önskar att man respekterade och tyckte om varandra för den man är. Jag tar alltid upp min religion eftersom att det är en del av mig. Jag är den jag vill vara. Tycker jag att något är fel, gör jag inte det. Det här är mitt eget val, jag själv har bestämt hur jag vill vara. Jag vet vad jag gör och strävar för att bli bättre. Ibland när jag berättar om min väg känner jag mig som en konvertit, fast det är jag ju inte. Okej nu var det inte meningen att jag skulle skriva en uppsats, men hoppas ni fick en inblick av hur jag har utvecklats som muslim :) Ni får gärna dela med er!  Ha en trevlig lördag! // Syster Amina

Assalamo aleykom underbara läsare! Hoppas allt är bra med er inshaAllah och att om ni har lov nu är fett taggade inför det! ;) Passa på att NJUTA medan ni kan. Kom hem för en stund sen efter att ha umgåtts med Hanna och mina underbara systrar, systerträffen idag var lite annorlunda må jag säga! (För er som inte känner till systerträffen, så är det en förening som brukar anordna en träff för systrar där det hålls en föreläsning/påminnelse, vi umgås, fikar, pratar om allt möjligt och lär känna varandra. Systerträffen är varje fredag klockan 17:30 i vårby gård, rekommenderas STARKT! ). Hur som helst, i vanligt fall brukar det vara en föreläsning, men idag hade vi islamisk frågesport där det bästa laget fick olika priser. Vi körde också charader, haha! Det var verkligen jätteroligt. Tänkte dela med mig vilka frågor vi hade på frågesporten, samt svaren! Kommer inte ihåg alla min de flesta. Det är sådär lite allmänbildning om islam :)

Assalamo aleykom mina ärade bröder och dyrbaraste systrar! Hoppas att allt är bra såhär mitt i veckan. Hade mitt prov och det gick al-hamdulillah bra. En sak hände mig idag som jag måste ta upp här på bloggen. Jag lyssnade på min kompis som redovisade på engelska idag. Hon sa sitt och så kom läraren med en massa frågor om islam. Lite konstiga frågor tycker jag för min del. Hon ställde frågor som "Får du gå ut?" "Kan du träffa vem du vill?, "Varför misshandlar muslimer sina fruar?" Osv osv. När såna här frågor kommer upp kan jag inte mer än att tycka synd om personer som ställer dessa frågor och argumentera för min religion. Det om att om man får gå ut, farsan brukar klaga på att jag går ut för mycket. Men det handlar inte om det. Jag är väl medveten om att det finns muslimska tjejer som sällan går ut, men låt mig tala om en sak för er. Tror ni föräldrar sätter en sån regel för att vara fräcka? NEJ. De bryr sig om sina barn. Har man dessa regler behöver man aldrig oroa sig över att sitt barn ska komma hem full, övergriven, våldtagen, gravid, drogad, osv osv. Jag säger inte att vi muslimer aldrig ska gå ut, men våra föräldrar vill vårat bästa. De oroar sig för oss och vill skydda oss för vad som kan hända där ute. Och frågan om vi får träffa vem vi vill (av våra föräldrar). Här syftade läraren på om vi kan umgås med ickemuslimska killar och bli förälskade i dem. Först och främst handlar det om vem man vill leva med resten av sitt liv. Islam är så brett, islam är en livstil. Allt jag gör har med islam att göra. Som bönen, beteendet, mitt talsätt, min respekt, mitt leende, min lydnad, mitt tålamod, min kärlek, helt enkelt ALLT! Jag har dessutom mina traditioner, så hur ska jag leva med en man som har en annan livsstil än mig? Jag vill ju leva med någon som har samma livsstil som mig? Och hur skulle det påverka barnen? Vad skulle de välja om de hade föräldrar med olika livsstil? Och så det om misshandel. DET FINNS INTE I ISLAM. En man ska ha det bästa uppförandet mot sin fru! Dessutom förekommer misshandel inte bara hos muslimer utan det finns mycket väl svenskar som misshandlar. Det är skillnad på islam och muslimer. Tyvärr finns det muslimer här ute som tolkar islam fel och missförstår religionen vilket ger en helt fel bild av islam. Och inte för att tala om media. Åh media, när ska ni sluta upp? Dumt nog blir folk så lätt hjärntvättade. Men har inte alla en hjärna att tänka med? Många ickemuslimer som jag känner har haft fördomar om islam men när de lärt känna mig och mina syskon i islam får de en annan uppfattning. Blir så otroligt ledsen och irriterad när dessa frågor och fördomar dyker upp. Svaret på rubriken är: fördomarna kommer aldrig försvinna. Något jag alltid tänker på är då, om nu så många är emot islam och muslimer, varför är det då så många som konverterar till vår religion? Varför är det den mest växande relgionen i världen? Just wondering.... ( Ursäkta det långa inlägget, men hade bara lust att dela med mig!) // Syster A

Assalamo aleykom! Sorry för uppdateringen, har varit rätt upptagen med Stockholmsmässan men al-hamdulillah det har gått bra. Har dessutom prov imorgon så gör dua för mig inshaAllah. Jag tänkte på en grej som jag alltid fastnar på men jag vill få det skrivet. Jag tror inte att det är bara jag som bär på detta utan de flesta. Brukar ni också lägga er men det är era tankar som håller er uppe? Trots att det är kallt, sent och alla sover så är jag oftast vaken och frågar om Allah kan förlåta mig. Han som ser, Han som hör, Han som vet alla synder jag gör. Jag vänder mig till Honom, för att Han ska förlåta alla synder som tynger mitt hjärta. Jag är en syndare. Jag hatar att vara det. Men det är inte bara jag som är det. Vi alla är syndare. Det finns inte någon som är syndfri eftersom ingen är perfekt. Och Allah vet det. Allah som är vår kära Herre, det är inget fel på Honom, det är VI som springer iväg. Det är jag som brukar neka grejer och jag vet att det inte bara är jag utan alla. Snälla Allah, vägled oss. Vägled mig och mina syskon till den rätta och raka vägen. Mina synder är höga som berg, men Din barmhärtighet är så mycket större. Vilka är vi att fortsätta då? Allt jag ber om är att Du älskar oss, vägleder oss, och förlåter oss för alla våra synder. Mitt hjärta vet att dessa synder inte är bra, mitt hjärta sörjer. Jag vet att sheytan (djävulen) vill ta mig, liksom alla andra muslimer. Jag vill ställa allt till rätta. Jag säger till Dig, förlåt våra synder i våra hjärtan, det är därför jag vänder mig till Dig. I hela mitt liv har jag varit så blind, jag vet inte vad jag ska säga, har egentligen ingenting till mitt försvar, jag har varit olydig mot min Herre och förlorat kontrollen. Jag har inte alltid gjort bra saker, och har bara mig själv att skylla. Snälla Allah, ta inte min själ än. Jag vill inte brinna i Din eld. Jag hoppas och ber att Du kommer förlåta mig. Jag dyrkar Dig och ingen annan, men varför syndar vi ändå? Jag är så rädd, och vill inte vara ensam längre. Jag vill förbättras, jag tror alla vill det. Det är något som fattas i mitt liv, jag vet det. Det är dags att göra en förändring på det sättet jag lever mitt liv. Islam kommer inshaAllah guidia oss genom det här. Åh Allah, jag ber dig att ge ljuset i våra liv. Du som är så tålmodig, barmhärtig, förlåtande, Du som prövar dem du älskar. Du som hela tiden testar oss för att se hur vi handlar. Åh Allah, jag ber att Du vägleder och underlättar för mig och mina syskon, vi behöver Dig och ingen annan! // Syster A

Assalamo Aleykom wr wb mina fina systrar! <3

Assalamo aleykom mina dyrbara syskon! Hoppas ni är i bästa tillstånd av iman och hälsa inshaAllah! Var på en föreläsning härom dagen som handlade om döden. SubhanAllah man blir som stum när detta ämne nämns. Det kan ibland kännas som en rädsla som vi egentligen inte borde ha. Min lillasyster som bara är 7 år oroar sig för Domedagen och har blivit skrämd. Det är något vi alla egentligen inte vill tänka på. Men min pappa säger alltid till mig att en riktigt troende och bra muslim inte fruktar döden eftersom målet är paradiset. Hur kan man vara rädd då? Ingen är ju säker på att hamna där, men han menar att man ska tänka på paradiset istället. Sen är ju alla rädda för domedagen och helvetet, ingen vill ju hamna där. Olika typer av handlingar blir större och större, det kan vara onda som goda handlingar. Vem vet, det kanske blir baktalet du hade om någon som blir det sista du säger, eller provet du fuskade på, eller killen du pratade med, eller musiken du lyssnade på, sminket/kläderna du satte på dig? Vem vill att ens sista sak ska vara någon dålig gäring? Skulle det inte vara mycket bättre med den extra bönen du gjorde som var det sista du gjort i detta liv? Eller leendet du gav någon, duaan du sa, koranen du läste, föreläsningen du gick på,  osv osv. Vem vet? Du kanske inte vaknar nästa morgon... Din lydnad till dina föräldrar kanske blir avgöranade för dig på Domedagen. Vem vet? Bara ALLAH VET! Men, vi ska sträva efter att vara goda muslimer. Jag ber, och hoppas, att våra sista ord blir trosbekännelsen, inshaAllah! // Syster A

Assalamo aleykom mina syskon! :) Hoppas att allt är bra med er och att plugget och allt rullar på inshaAllah. Det kommer ske en förändring här på bloggen. Har pratat med Syster Sundus som ska ta en paus för tillfället på obestämd tid, men jag är kvar inshaAllah. Däremot finns det ännu en förändring. En annan nära syster till mig ska hoppa in och blogga och göra oss sällskap, så vi välkomnar syster Hanna hit inshaAllah! Tänkte dessutom på om det är något ni vill att vi ska ändra på bloggen, något ni vill att vi ska skriva om eller om bloggen ska bli lite mer personlig, vad tycker ni? Ni är ju våra läsare och vi vill göra er nöjda. Dessutom vill vi uppdatera så mycket vi kan inshaAllah. Kom gärna med förslag och kommentera! // Syster A

Assalamo aleykom mina käraste systrar och ärade bröder! Tänkte ge er en påminnelse. Något som i princip drabbar oss alla så därför tar jag upp det. Ni vet, alla brukar tjafsa och ibland leder tjafs till något värre och man blir ovänner. Det kan handla om olika saker, som att tex någon snackade skit om den ena, eller man "tar" killen man gillar från någon, man skvallrar, går bakom ryggen på någon, man blir avundsjuk på någon annana osv osv. Jag vet hur är, ibland är situationen rätt allvarlig. Man är ovänner och vill inte förlåta personen eftersom att den sårat/svikit en rejält. Hur ska man kunna förlåta någon som behandlat en på det sättet man kanske till och med inte förtjänat att bli behandlad på? Men jag säger bara en sak. Det är inte värt det, att ha ovänner, och det spelar ingen roll vilken orsak det än är. Även om det inte är du som har gjort fel, så måste du förlåta. Varför? Varför ska DU förlåta personen som du inte vill ha något att göra med längre?

När du säger: "Jag kan inte lösa det här" säger Allah: 
"Jag kommer vägleda dig"

Assalamo aleykom mina ärade bröder och dyrbaraste systrar! Hoppas att allt är bra med er inshaAllah, och att ni får en härlig söndag samt fortsättning! Ibland brukar jag få frågor om vart jag får allt ifrån, alla mina tankar, åsikter och hur jag kan argumentera. Förutom verser från koranen , hadither, och föreläsningar så får jag allt från LIVET. Tro mig, jag är precis som vilken tjej som helst. Jag studerar, träffar vänner, umgås med familjen, går på föreläsningar, kollar på vissa serier osv osv. Jag får allt ifrån när jag är ute, när jag stöter på folk och jag ser vad som händer i olika situationer. Jag tror inte att olika saker har hänt mig mer än någon annan, men jag har fått se och höra mycket som väcker mina tankar och mitt intresse. Och när jag blir nyfiken så vill jag oftast ta reda på mer och försöker göra det. Sen, när jag lyssnar på föreläsningar så får jag så mycket inspiration! Det är sant. Jag tror dessutom att det är många som också har en hel del åsikter om olika saker och ting, men kanske inte visar de på samma sätt som mig? Man lär sig så mycket bara man öppnar ögonen! :-) / Syster A

Islam is perfect, muslims are not. Kom ihåg det mina vänner, man ska skilja på islam och muslimer för det finns så många muslimer som handlar fel och ger en fel bild av islam. Ingen muslim är perfekt, men islam är det för Allah har givit oss det bästa!

Känner att jag MÅSTE ta upp det här. Det är många muslimer som gifter sig tidigt (med tanke på att vi inte ska ha pojk/flickvänner) och då väljer man att gifta sig istället. Många ställer sig frågan "vem är den rätte?" i tidig ålder. Först och främst, innan man tänker på äktenskap tycker jag att man ska ta en titt på sig själv och göra en planering, och ställa frågan: är jag verkligen redo? Giftermål innebär en stor förändring i ditt liv. Många ställer en massa krav på sin partner, typ som han ska komma från samma land som mig, han ska vara rik, han måste se bra ut, han ska vara längre än mig, han ska vara rolig, äldre, snäll, ärlig osv osv. Mycket av det här är viktigt, men tänk på det viktigaste. Det viktigaste är att han/hon ska ha stark iman (tro) och ahklaq (beteende/moral)! Tro mig, ni vill inte leva med någon som inte praktiserar religionen som er! Allt det med kultur, utseende osv är bara detaljer. Tänk på att du ska leva med denne resten av livet och det ska vara någon som kan förbättra dig som person och tvärtom! Frågan är bara: vart finns denna person? Allaho Alaam! (Gud vet bäst). / Syster A

Assalamo aleykom! Satt och tänkte på en grej, ni vet när vi ständigt klagar och hela tiden önskar något annat, är det verkligen rätt? Vi tänker hela tiden att jag vill ha den, det, dem, honom/henne osv. Det är så mycket vi vill, men sällan får. Och om vi inte får som vi vill blir vi sura och besvikna. Det är så, alla funkar så. Men, subhanAllah, allt är en prövning. Allah testar oss hela tiden för att se hur vi hanterar olika situationer. Och istället för att bli sådär sura, tänk att det är Allahs vilja. Och sen, en annan viktig grej. Känner så många som inte är troende eller praktiserande men som bara vänder sig till Allah under svåra tider för att be om hjälp. Ska det verkligen vara så? Vi tackar vänner, föräldrar och andra för saker de gör för oss, men har du tänkt på att tacka Allah för allt du har? INGEN förtjänar mer tacksamhet än Honom. Han har skapat oss och givit oss så mycket. Det är inte Han som behöver oss. Vi behöver Honom! Glöm aldrig att tacka vår Herre, Allaho akbar! / syster A