Assalamo aleykom mina dyrbara syskon! Hoppas ni är i bästa tillstånd av iman och hälsa inshaAllah! Var på en föreläsning härom dagen som handlade om döden. SubhanAllah man blir som stum när detta ämne nämns. Det kan ibland kännas som en rädsla som vi egentligen inte borde ha. Min lillasyster som bara är 7 år oroar sig för Domedagen och har blivit skrämd. Det är något vi alla egentligen inte vill tänka på. Men min pappa säger alltid till mig att en riktigt troende och bra muslim inte fruktar döden eftersom målet är paradiset. Hur kan man vara rädd då? Ingen är ju säker på att hamna där, men han menar att man ska tänka på paradiset istället. Sen är ju alla rädda för domedagen och helvetet, ingen vill ju hamna där. Olika typer av handlingar blir större och större, det kan vara onda som goda handlingar. Vem vet, det kanske blir baktalet du hade om någon som blir det sista du säger, eller provet du fuskade på, eller killen du pratade med, eller musiken du lyssnade på, sminket/kläderna du satte på dig? Vem vill att ens sista sak ska vara någon dålig gäring? Skulle det inte vara mycket bättre med den extra bönen du gjorde som var det sista du gjort i detta liv? Eller leendet du gav någon, duaan du sa, koranen du läste, föreläsningen du gick på,  osv osv. Vem vet? Du kanske inte vaknar nästa morgon... Din lydnad till dina föräldrar kanske blir avgöranade för dig på Domedagen. Vem vet? Bara ALLAH VET! Men, vi ska sträva efter att vara goda muslimer. Jag ber, och hoppas, att våra sista ord blir trosbekännelsen, inshaAllah! // Syster A