Assalamo aleykom mina ärade bröder och dyrbaraste systrar! :D  Hoppas att ni befinner er i bästa tillstånd av iman och hälsa inshaAllah. Det blev ingen uppdatering igår heller subhanAllah, men om jag ska vara ärligt så låg jag hemma och degade hela dagen. Helt ärligt, gjorde ingenting. Ibland behöver man såna där "inte göra någonting" dagar och bara ta sin tid för sig själv och chilla lite med familjen. Det blev heller ingen "dagens påminnelse" igår tyvärr. Idag blir det inte heller så mycket uppdatering förutom detta inlägg och dagens påminnelse eftersom att jag och syster Hanna ska på feeest! (in a halal way ofc haha). Två systrar har tagit på sig sjalen mashaAllah och det firar vi med fest inshaAllah, vi blir ungefär 20 personer och jag har ingen aning om när vi kommer hem, hinner jag hem och orkar blogga så gör jag det inshaAllah. MashaAllah jag tycker att det är så otroligt modigt och starkt att dessa tjejer (OCH alla tjejer där ute som precis har börjat sätta på sig sjal) i den här åldern, jag började som sagt när jag var liten så jag kan absolut inte föreställa mig hur det är, men kan tänka mig att det är en prövning. Men jag säger såhär, ert val är RÄTT och ni behöver inte frukta någon annan än Allah, bry er inte om alla kommentarer ni kommer få, så länge Allah är nöjd med dig ska du vara nöjd inshaAllah! Tänk hur STOLT Allah blir när vi handlar rätt, och vem vill inte ha Hans stolthet? Gör massa dua och sök stöd hos systrar så blir allting bra inshaAllah. Må Allah belöna er. Nu måste jag fixa mig lite, hoppas ni får en härlig torsdag! // Syster Amina

Assalamo alyeykom mina underbara syskon! Ursäkta att ingen av oss bloggade igår, jag ska vara helt ärlig, jag och syster Hanna spenderade dagen ihop och sen när man kommer hem fastnar man framför facebook och skype subhanAllah. Tänk egentligen hur beroendeframkallande sociala nätverk är? Man kan fastna flera timmar framför datorn utan att göra något egentligen. Och varje gång jag inser hur länge jag suttit blir jag besviken på mig själv. Sen brukar min mamma säga "hellre att du snackar med dina vänner än att du går och gör något haram", det är faktiskt sant men det så mycket tid vi slösar subhanAllah. Sen kan man ju alltid plugga med datorn och lyssna på föreläsningar, läsa olika påminnelser osv, men lägger vi egentligen mer tid på det eller chatta/prata med våra vänner? Jag säger inte att jag inte gör det, vi alla gör nog det. Jag är inte bättre än er när det kommer till detta ämne. Tänk på att dessa timmar kunde vi göra något annat som är nyttigt för oss, som att läsa koranen, ta lärdom av någon föreläsning, göra dhikr, BE, gör goda gärningar osv. Det här är helt otroligt. Man blir besatt. Och även fast man är medveten om det, varför fortsätter man? Sedan när man inte har tillgång till Internet eller datorn känner man saknad, (tro mig har varit där), det är sjukt! Och samma sak gäller mobilen, jag har ALLTID med den, är nårbar hela hela tiden. Visst mina föräldrar vill nå mig och så men kollar liksom alltid på mobilen. Blir glad av mina systras sms eller samtal. Man kan använda mobilen när man behöver den, och då menar jag när man ska träffas osv, men använder det till annat snack också. Det har blivit en vana. Må Allah hjälpa oss ur detta svåra problem, Amin! // Syster Amina

Salam aleykom wr wb mina ärade bröder & dyrbara systrar!

Assalamo aleykom! Min dag blev inte som planerat faktiskt. Jag stressade, åt, bad dohr och sprang till bussen och mötte syster Hanna för att hinna till arabiskan som är i Skärholmen. Vi åkte hela vägen dit (vi bor ju i Haninge) och när vi är i bredäng får vi veta att arabiskan blivit inställd! Fatta hur irriterad man blir för stunden, vi fick veta det sådär sista minuten. För stunden blir man ju lite smått sur, men sen tänker man att så kan det gå, det är Allahs vilja. Och bara ens avsikt räknas hos Allah så varför bli sur? Varje steg man tar till mosken räknas hos Allah så al-hamdulillah vi fick acceptera läget. Vi drog i allafall till Skärholmens moske, vi träffade på några systrar och chillade samt väntade in asr bönen. Efter den ville vi dra till föreläsningen i medborgarplatsens moske, och det var ett ämne som lockade ungdomar kan jag säga! Vi var rätt sena men föreläsningen handlade om Äktenskap. Brukar inte vara på föreläsningarna i medis, men det var ganska många där och föreläsningen var lärorik, synd att vi missade början. Jag tänkte skriva om föreläsningen som hölls idag och om äktenskap, men det är ett så stort ämne haha, måste nog dela upp det eller vad tycker ni? Kom gärna med förslag! Nu ska jag äta, är så hungrig, och tur att morsan har lagat min favoriträtt cous-cous, kommer vräka i mig maten haha! :) // Syster Amina

Salam Aleykom mina ärade bröder och dyrbara systrar!

Assalamo aleykom mina ärade bröder och dyrbaraste systrar! Var på palestina festivalen med Hanna och andra systrar, Sundusa var också där :) Det var ganska lärorikt faktiskt, de nämde att trots alla problem som sker i världen så ska vi aldrig glömma bort våra syskon i islam, som tex i Palestina. Man kan antingen se allt och låta det vara, eller agera. Alla kan göra något. Det hjälper inte om man bara tänker på dem, be för dem, bidra med pengar osv. En sak jag tänkte nämna här på bloggen är hur vi muslimer använder orden bror/bröder och syster/systrar. Vi säger så till varandra, det har blivit en vana. Så när jag säger "mina syskon" menar jag inte mina biologiska syskon, alltså de som har samma föräldrar som mig, utan mina syskon i islam. Det finns faktiskt de som missförstår det. Och bloggen är både för bröder och systrar, tror majoriteten av läsarna är systrar men den är till för alla inshaAllah! Tänkte bara på peka det. Nu börjar klockan bli mycket, och jag och Hanna ska på arabiskan om cirka 11 timmar, måste ju hinna sova, äta och fixa till mig lite innan. OCH vakna till fajr. Glöm inte det, vakna i tid till fajr, det är oerhört viktigt. Godnatt! // Syster A

Remember Allah (SWT) in good times and he will remember you in bad times

Assalamo aleykom! Tänkte berätta om hur jag blev en praktiserande muslim, ska be Sundus och Hanna att också berätta inshaAllah, jag tycker alltid att det är intressant att veta sånt och det är ju en del av mig. En sak jag alltid måste ta upp när någon frågar om min personlighet är att jag är religiös. Jag är född muslim och har blivit uppvuxen med Islam. Under min barndom var jag muslim eftersom att jag var uppvuxen så. Min familj lärde mig allt. Jag har alltid bett till Gud, tror jag började be vid 4 års åldern al-hamdulillah, jag har alltid läst Koranen, fastat sen många år tillbaka, jag satte på mig slöja när jag var liten, har haft den i hela 9 år i sommar! :) Jag följde andra grunder för islam sen lång tid tillbaka. Det kan också ha underlättat eftersom alla mina barndomsvänner var muslimer, vi bodde grannar allihop och umgicks tillsammans hela tiden, vi gick på koranskola och olika lektioner om islam. Så al-hamdulillah jag har alltid varit muslim. Men, jag har inte alltid sökt kunskap på egen hand. Jag blev ännu mer religiös när jag börja gymnasiet, ingen tvingade mig utan det kom av sig själv. Jag börja tänka mer på livet och på vem jag egentligen är, varför jag lever och varför jag är muslim. Ska jag verkligen vara muslim utan att veta så mycket om min religion? Jag har alltid trott på Gud men inte vetat så mycket egentligen. Jag kände att något inom mig fattades. Har nog bara "följt" andra. Jag har alltid vetat att jag lever här av en anledning. Jag lever inte bara för att äta, sova, plugga, jobba, bilda familj osv. Det måste vara något annat också. Handlar livet bara om att vi finns till för att allt ska gå i en cirkel och börja om igen? Vad händer sen då, efter? Vad händer när man dör? Blir allt bara svart eller lever vi för ett syfte? Sedan fick jag alltid en massa frågor om islam, i skolan och av kompisar, så jag kände mig dålig som inte alltid kunde svara på frågorna jag fick. Det var en jobbig känsla. Jag var dessutom i en väldigt svår depression då jag hade mig själv och jag mådde så dåligt, jag ville må bra igen. Det var en svår prövning men al-hamdulillah jag tog mig igenom det där. Islam är så stort och jag ville lära mig mer. Så jag började söka kunskap. Jag började besöka mosken och gå på föreläsningar om islam, och allt jag fick lära mig betydde så mycket. Det var som en kick. Jag började inte bara gå på föreläsningar utan också söka kunskap själv. Böcker, olika hemsidor och så. Det var som att mina ögon hade öppnats. Allt var så rätt. Många frågor jag ställde mig själv fick jag svar på. Varför tänkte jag inte på allt det förut? Än idag har jag mycket att lära, men jag gör så gott jag kan. Jag har dessvärre fått mycket kritik och kommentarer för att jag är muslim. Folk har fördomar om islam och jag förstår att man är nyfiken, men det är skillnad på att vilja veta saker pga nyfikenhet eller döma och kritisera. Ingen ska döma någon utan att ha någon kunskap eller lära känna personer. För mig är kärlek och respekt väldigt viktigt. Jag är också så otroligt tacksam för alla systar jag har lärt känna bara genom islam. Jag önskar att man respekterade och tyckte om varandra för den man är. Jag tar alltid upp min religion eftersom att det är en del av mig. Jag är den jag vill vara. Tycker jag att något är fel, gör jag inte det. Det här är mitt eget val, jag själv har bestämt hur jag vill vara. Jag vet vad jag gör och strävar för att bli bättre. Ibland när jag berättar om min väg känner jag mig som en konvertit, fast det är jag ju inte. Okej nu var det inte meningen att jag skulle skriva en uppsats, men hoppas ni fick en inblick av hur jag har utvecklats som muslim :) Ni får gärna dela med er!  Ha en trevlig lördag! // Syster Amina

Assalamo aleykom underbara läsare! Hoppas allt är bra med er inshaAllah och att om ni har lov nu är fett taggade inför det! ;) Passa på att NJUTA medan ni kan. Kom hem för en stund sen efter att ha umgåtts med Hanna och mina underbara systrar, systerträffen idag var lite annorlunda må jag säga! (För er som inte känner till systerträffen, så är det en förening som brukar anordna en träff för systrar där det hålls en föreläsning/påminnelse, vi umgås, fikar, pratar om allt möjligt och lär känna varandra. Systerträffen är varje fredag klockan 17:30 i vårby gård, rekommenderas STARKT! ). Hur som helst, i vanligt fall brukar det vara en föreläsning, men idag hade vi islamisk frågesport där det bästa laget fick olika priser. Vi körde också charader, haha! Det var verkligen jätteroligt. Tänkte dela med mig vilka frågor vi hade på frågesporten, samt svaren! Kommer inte ihåg alla min de flesta. Det är sådär lite allmänbildning om islam :)

Assalamo aleykom mina ärade bröder och dyrbaraste systrar! Hoppas att allt är bra såhär mitt i veckan. Hade mitt prov och det gick al-hamdulillah bra. En sak hände mig idag som jag måste ta upp här på bloggen. Jag lyssnade på min kompis som redovisade på engelska idag. Hon sa sitt och så kom läraren med en massa frågor om islam. Lite konstiga frågor tycker jag för min del. Hon ställde frågor som "Får du gå ut?" "Kan du träffa vem du vill?, "Varför misshandlar muslimer sina fruar?" Osv osv. När såna här frågor kommer upp kan jag inte mer än att tycka synd om personer som ställer dessa frågor och argumentera för min religion. Det om att om man får gå ut, farsan brukar klaga på att jag går ut för mycket. Men det handlar inte om det. Jag är väl medveten om att det finns muslimska tjejer som sällan går ut, men låt mig tala om en sak för er. Tror ni föräldrar sätter en sån regel för att vara fräcka? NEJ. De bryr sig om sina barn. Har man dessa regler behöver man aldrig oroa sig över att sitt barn ska komma hem full, övergriven, våldtagen, gravid, drogad, osv osv. Jag säger inte att vi muslimer aldrig ska gå ut, men våra föräldrar vill vårat bästa. De oroar sig för oss och vill skydda oss för vad som kan hända där ute. Och frågan om vi får träffa vem vi vill (av våra föräldrar). Här syftade läraren på om vi kan umgås med ickemuslimska killar och bli förälskade i dem. Först och främst handlar det om vem man vill leva med resten av sitt liv. Islam är så brett, islam är en livstil. Allt jag gör har med islam att göra. Som bönen, beteendet, mitt talsätt, min respekt, mitt leende, min lydnad, mitt tålamod, min kärlek, helt enkelt ALLT! Jag har dessutom mina traditioner, så hur ska jag leva med en man som har en annan livsstil än mig? Jag vill ju leva med någon som har samma livsstil som mig? Och hur skulle det påverka barnen? Vad skulle de välja om de hade föräldrar med olika livsstil? Och så det om misshandel. DET FINNS INTE I ISLAM. En man ska ha det bästa uppförandet mot sin fru! Dessutom förekommer misshandel inte bara hos muslimer utan det finns mycket väl svenskar som misshandlar. Det är skillnad på islam och muslimer. Tyvärr finns det muslimer här ute som tolkar islam fel och missförstår religionen vilket ger en helt fel bild av islam. Och inte för att tala om media. Åh media, när ska ni sluta upp? Dumt nog blir folk så lätt hjärntvättade. Men har inte alla en hjärna att tänka med? Många ickemuslimer som jag känner har haft fördomar om islam men när de lärt känna mig och mina syskon i islam får de en annan uppfattning. Blir så otroligt ledsen och irriterad när dessa frågor och fördomar dyker upp. Svaret på rubriken är: fördomarna kommer aldrig försvinna. Något jag alltid tänker på är då, om nu så många är emot islam och muslimer, varför är det då så många som konverterar till vår religion? Varför är det den mest växande relgionen i världen? Just wondering.... ( Ursäkta det långa inlägget, men hade bara lust att dela med mig!) // Syster A